FASTER x 2

 

Inom loppet av 2  veckor så har jag blivit faster 2 ggr.

 

20120812 så föddes AGNES

 

Min bror Micke med sambo Emmas andra dotter och Mathildas lillasyster

 

 

 

 

 

 

120825 så föddes LENNOX

 

Mattias bror Micke och min kusin Paolas första barn/son

 

 

 



Segling 2012

Segling är livsnjutning och avkoppling av högsta rang

 

I helgen som gick så var det dags för årets seglats i Göteborgs skärgård.

 

Min goa kollega Rikke bjöd med mig förra året på en seglingstur

med  ett gäng av hennes supertrevliga tjejkompisar.

 Det blev en sån fantastisk segling att vi bestämde oss för att göra om det igen.

Och så var det dags igen den gångna helgen. Med löfte om storm och regn

så bar det i väg för Rikke och mig till Göteborg för att möta upp de andra

som bor i Göteborg med omnejd tidigt på fredagsmorgonen.

Samma gäng som förra året hängde på och med samma glada förhoppningar

 om en trevlig helg så seglade vi ut strax efter 10.00 från Göteborg.

Det blev en helt famntastisk helg med allt vad en segling kan bjuda på.

Vilket innefattade: sjösjuka=ngn som kräktes över relingen,

 bad  mitt ute i havet i strålande solsken, besök på Pettersons krog på Kärringön

och långsegling till ett lite regnigt Skagen m.m. Stormen och regnet lämnade vi

på land och njöt i fulla drag av total avkoppling och av att bara titta rakt ut

i detta stora hav och bara känna värmen från solen i ansiktet.

Hur ofta kan man sitta näst intill helt stilla och bara leva i nuet

i fullständig harmoni utan stress och tankar på allt man måste göra

i det vanlig vardagslivet.

 

Så tack tjejer för ännu en fantastisk seglats och vi ses till nästa år igen!

 

 

 

Här kommer ett axplock av bilder från seglingen.

 

 Fin fina Rikke!

 Carina & jag!

 Vår sjönsjungande skeppare Björn Staffas

 Linda, Carina, Jag & Rikke

 Båten hette Stephanie och var en 42 fotare

 Frukost på båten i Skagen

 Linda och hennes dotter som fick hoppa på

 och segla sista biten in till Göteborg

 Även Camillas barn fick åka med den sista biten till deras förtjusning förstås!

Hela gänget bestående av Lena, Carina, Linda, Camilla, Helene,

Rikke, jag och vår skeppare Björn.

 

 



Vart tog veckan vägen?

Jag vet i katten var denna vecka tog vägen?

Första veckan på jobb efter semestern och det kändes nästan som att man

var ny på jobbet! Men det var så mycket annat som skulle göras och klaffa

 denna vecka attdet kändes dessutom som man var tillbaka

i den gamla vanliga, stressiga vardagen.

Och jag som hade lovat mig själv att det inte skulle hända.....men vissa saker

måste man göra och vissa saker händer vare sig man vill eller inte!!

Jag vet...SÅNT ÄR LIVET!

Första veckan på förskolan avlöpte med en del oönskade incidenter....

och vi hoppades att att fröknarna skulle vara "inskolade" inför denna vecka.

Men ack nej! Det mest grundläggande och självklara saker skrev vi ner på

papper till deras fröknar för att inga missföstånd skulle ske och för att det skulle

vara solklart vad våra barns behov är. Trots detta var det en ledsen Tim

jag mötte idag på förskolans gård och som talade om hur ont han hade.

Mer detaljer tänker jag inte berätta i nuläget.....men om det inte blir

skärpning så kommer det att komma längre fram i ngt inlägg.

Bortsett från detta så trivs barnen väldigt bra tillsammans

på samma avdelning och Tim verkar har funnit sin plats i gruppen.

Jag kom på 2 dgr innan min farmors begravning att jag inte hade några

anständiga kläder att ha på mig eftersom jag gått upp 10 kg.

Men efter en liten beklagan på jobb så fixade min snälla

kollega Ann-Britt det bekymret!

Fredagen kom och vi hämtade upp mina kusiner och deras mamma

i Höganös för färd till Lidhult och min farmors begravning.

Det var en väldigt fin begravning och många vackra ord sades

i församlingshemmet efteråt. Jag var en av kistbärarna och det kändes

väldigt bra efteråt att ha burit min farmor till sista vilan.

Man träffade hela släkten och några till, vilket var trevligt trots allt.

Jag träffade bl.a min gamla klasskamrat Birgitta, från tiden då

jag bodde i småland,vilket jag gjorde fram till i slutet av 2:a klass.

Vi har träffats typ var 6:de år och det är alltid lika trevligt att prata

gamla minnen med henne.Vi bestämde att vi skulle ses vid ngt lite mer

 trevligare tillfälle och prata snart igen.

Det kändes väldigt märkligt att åka ifrån Lidhult utan att

gett farmor en kram och sagt som man alltid gör: vi ses snart igen

 och om inte så hörs vi snart i allfall!

Min farmor hette Gusti och det finns inte många som heter det idag

och än mindre några nyfödda. MEN..min bror Micke med sambo

Emma ficken liten flicka och Mathilda en lillasyster den 12/8 

och hon skall heta Gusti i andra namn.

Detta hann de berätta för farmor några veckor innan hon gick bort.

Så nu förs namnet Gusti vidare i vår släkt

Detta var kransen från mig, mina brödrar Henrik & Mikael och våra familjer.

Vi var hemma i Rydebäck igen vid 20-tiden och då var jag helt slut.

Som tur var så sov barnen hos farmor & mormor på var sitt håll.

Somnade strax innan kl.22.00 och sov oroligt hela natten.

Fick gå upp i tid på lördagen då Farmor skulle komma med Leo kl. 09.00

 eftersom Leo skulle på sin fotbollsträning.

Sedan var det att hämta Tim hos mormor och hem och fixa lite innan

mitt dygn som 3-barnsmamma skulle börja. Lilla Caroline(5 mån) kom och

 sov över medan hennes mamma & pappa åkte på kräftskiva.

Det blev ett dygn av bråk, gap och skrik och nappisättande. Men inte

på lilla Caroline inte,hon sov hela natten och vaknade

med ett leende på läpparna.

Det var Tim som höll oss vakna, vilket han har börjat göra igen.

Men det är mkt som händeri hans liv just nu,

så förhoppninsvis är det en övergångsfas bara.

Caroline och jag gick ut på en härlig och lång morgonpromenad

och vi köpte frukostbullar till grabbarna där hemma.

Förmiddagen avlöstes av bråk mellan killarna om vem av dem som

skulle leka eller dra vagnen med Caroline.

På eftermiddagen så hade vi lite kalas för min käre man

som fyller 36 år idag. Då kom även Ann-Chatrine och Stefan och hämtade

sin snälla och söta ,lilla Caroline.

Fullständigt slut är jag ikväll efter ännu en natt med Tim vaken

i omgångar och en varm och frustrerande dag.



Min älskade farmor

Min älskade farmor Gusti gick bort förra veckan och

på fredag är det begravning i Lidhults kyrka.

Hon var född 1924.

Farmor var sjuk sedan en tid tillbaka och till slut så orkade

hennes hjärta inte mer. Hon dog hemma hos farfar Sven.

Jag hann besöka henne en sista gång bara ett par dagar innan på

sjukhuset i Ljungby.

Må hon vila i frid - farmor kommer att vara saknad av många.



Jobb & Trädgårdsterapi

Då har man lagt all sin energi på jobb i 2 dgr.

 Men efter att ha pratat med min ena chef idag så kom vi överens om att jag skall

lägga en del saker åt sidan och istället fokusera på det jag är bättre på

och inte ge mig in på nya okända områden som det egentligen var tänkt.

Det kändes väldigt skönt att ta det beslutet och sedan att min chef

lyssnade och ansåg att det var ett bra beslut som han stöttar mig fullt ut i.

Jag hämtade två väldigt trötta barn idag på förskolan. Men det hade

 varit en bra dag för dem och de hade samsats utan att bråka en endaste gång.

Det är inte konstigt att Tim är trött då det är en stor omställning

och många nya intryck när man bytar avdelning och plötsligt är han minst igen.

 Mattias kom hem redan strax efter fyra idag, vilket inte tiilhör vanligheterna.

Men han har sagt att han skall försöka att sluta tidigare när han kan så att

vi kan fokusera mer på barnen de få timmat man har på kvällen när allt

skall hinnas med. Det känns otroligt skönt! Ikväll så kunde jag vara ute i

"min" älskade trädgård och fixa och dona lite medan

Mattias läste och myste med barnen.

Hade jag inte haft min trädgård att fixa och pyssla i när jag gick hemma

så vet jag inte vad jag hade gjort. Fortfarande är det trädgården

som får mig att känna mig avkopplad och det är oftast där

jag slutar efter en stressad dag på jobb.

Här kommer lite bilder från trädgården!



Upp & Ner i livet!

Det var ett tag sen jag skrev ngt här på bloggen!

Det har varit ett ganska jobbigt 2012 hiten tills.

Men jag har förhoppningar om  en bättre höst trots allt.

När jag kom hem från San Diego i mars var jag helt slutkörd och skyllde nog mest

 på jetlagenoch att man alltid är en trött småbarnsförälder.

MEN........när kroppen en dag varken verkade fungera fysiskt eller psykiskt

 så var det nog mer än bara en sleten småbarnsförälder

som var trött på vardagen.

En rejäl urladdning skulle man kanske kunna kalla det

eller depression enligt läkaren.

Känslan när man skrattar åt sig själv när man först glömt

att lämna barnen på förskolan och kört med dem ända till jobb

och tillbaka hem igen och man där kommer på att det var ju förskolan jag skulle till

och inte kom hem ifrån. Den känslan var ganska komisk till en början

 men gick snabbt över till en förtvivlad mamma som fasaden rasade för.

Som förälder så vill man alltid sina barns bästa och man skulle och

gör näst intill vad som helst för dem.

Man vill finnnas där och hjälpa dem på vägen på alla sätt som är möjligt.

 Speciellt när de är sjuka.

Efter tiden(ca 2 år)med Tims alla sjukdomar och alla vaknätter och

oroliga dgr för Tim så var Tim äntligen bättre efter operationen av mandlar/polyper och öron.

Hans sjukdgr sjönk drastikt, nästintill uteblev faktiskt!

Jag fick äntligen sova en hel natt för första gången på evigheter! Mattias bytte jobb

 och jourtiderna försvann ch inga jobb på sena kvällar eller helger heller.

En extra krona i plånboken blev det också, vilket man inte blev ledsen över precis.

Det var lugnt mitt jobb och inga konflikter på förskolan att bli uppjagad över!

2 snälla barn som bägge sov och inte var i ngn trotstopp! Jag borde var hur glad,

lycklig som helstöver mitt näst intill "perfekta" familjeliv.

Men det var jag inte! Jag var djupt olycklig!

 Kunde plötsligt sova dygnet runt om jag hade fått.

Minnet sviktade och jag klarade till slut inte av mitt jobb på ett bra sätt!

Jag blev sjukskriven och fick antidepressiv medecin som skulle hjälpa mig

att hålla näsan över vattenytan förhoppningsvis.

 Jag tyckte synd om mig själv några veckor

och drog täcket över huvudet och lät mannen styra

och ställa här hemma för en gångs skull.

Sen kände jag att jag måste på ngt sätt rycka upp och ta mig tillbaka till jobb,

för annars så skulle jag nog bara må sämre av att inte göra någoting vettigt alls.

Tack och lov så har jag två väldigt bra och förstående chefer som

"köpte" mina villkorför att jag skulle komma tillbaka(dock endast 50%).

 Dessutom så har jag fantastiska arbetskamratersom stöttade mig på bästa sätt.

Detta gör att jag idag gick tillbaka, efter 4 månaders sjukskrivning,

 för att försöka jobba 100%.

Jag medicinerar fortfarande, på min läkares inrådan,

och känner att det känns bättre idag.

 Jag tar en dag i taget och hoppas att det fortsätter att gå åt rätt håll!

Detta är kanske att lämna ut sig helt kan en del tycka,

 men för mig har det hjälpt att vara ganska öppen med det.

Jag visste inte innan att depression kan orsakas av egentligen ingenting

och att det faktiskt finns så många som har drabbats av det på ett eller annat vis.

 Oftast så påverkar det så många runt omkring en,

speciellt när man är småbarnsförälder och alla är vana att det är

 2 föräldrar som roddar runt allt.

 Som tur är har jag en fantastisk man

 och fantastiska nära och kära som har kunnat vara behjälpliga och fortfarande är.

Men jag har lärt mig ett och annat om mig själv och andra av detta.

Men jag önskar inte att ngn annan drabbas av det jag gjorde en dag

då jag plötsligt var oförmögen

att vara en ansvarsfull förälder och bara blev ingenting!