Nu är jag inne i v. 27 och då sägs det att om barnet skulle födas nu(mot all förmodan) så skulle barnet klara sig till 97%. Det är ganska fantastiskt tycker jag. Det är 95 dgr kvar tills det är beräknat(9/7) och jag hoppas då hellre att det närmar sig v.38-40 innan det händer ngt. I samma andetag så önskar jag att jag var i v.35 nu så att det var dags snart.
Och jag jag mår fortfarande inget vidare. Vissa dagar är det självklart bättre... men sen så känns det helt katastrofalt i mellanåt. Det som känns som mest jobbigt är att jag känner att jag knappt klarar av min goa, söta "lilla" Leo vissa dagar. Men man förvånas samtidigt vad man klarar av för att man måste. Jag är överlycklig över att min Mattias förstår och gör vad han kan för att hjälpa mig at må bättre. Dessutom så är han en fantastisk pappa. Men just nu dessa två veckor så har Mattias högsäsongspremiär och han är sällan hemma innan Leo lägger sig och då kan det kännas lite extra jobbigt ibland. Men farmor Lisbeth ställer upp när hon kan och hämtar honom på dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar